busbosse

Så har då ännu en helg passerat och för vår del innebar det en titt på rally, folkracesprint och rallycross, dock inte samtidigt... Hela familjen var med och då inkluderas naturligtvis Bosse!

Redan när han fattar på morgonen att något är i görningen och att han ska få vara med så är han uppe i högvarv!

Först ut i skogen för lite rally, när vi stannar bilen så börjar den mycket gälla sången ljuda ur buren i bagageluckan, folk sneglar fundersamt efter en dopad kanariefågel men det var ju bara Bosse.

Väl ute ur buren så har han BRÅTTOM, att vara först är ett måste, synd bara att jag inte är av samma uppfattning... Vi får en del kommmentarer längs vägen...



Bosse i rallyskogen med (drag?)selen på...

I skogen gick det bra trots flera andra hundar, massor av människor och bilar som smäller värre än älgstudsare (skotträdd är han INTE vår vovve).

Värsta fadäsen var när jag med Bosse i koppel smyger in i skogen för att jag måste kissa bakom lämplig buske. För att slippa kissa på en nyfiken hund fick han vara vid ett träd och när jag tar loss honom tappar jag kopplet och hundf-n sticker i full fart tillbaka mot rallyvägen medan jag vrålandes (och knäppandes byxor) rusar efter för jag vill ju ändå inte ha en överkörd hund...

Som tur var så hör sambon (och säkert alla andra) spektaklet och står beredd att ta emot odågan som då stannar upp och vänder tillbaka till mig, det är spännande nästan jämt!

Under folkracen fick Bosse vila i buren...

Dag två packar vi ihop oss för rallycross i Västerås, det blev en riktigt prövning för oss, hundar överallt och tillsist så hade både Bosse och jag tröttnat.

Han visade det genom att skälla och skälla och skälla och jag genom att allt mer desperat försöka få tyst på honom (hmmm, vad är det han säger mannen känd från TV, lugn och bestämd kanske???)
Tillsist var Bosse så blockerad att han spottade och fräste mot bekanta som ville klappa, illa, illa. Själv var jag mest bara arg och grinfärdig... Kändes som om allt vi byggt upp raserades på en timme...

Gick och satte mig i bagageluckan med honom (öppen alltså) och då kunde han komma till ro i mitt knä men nog höll han ett litet vakande öga på förbipasserande ändå och det jättefarliga mördarchihuahan var han ju tvungen att skälla på så den inte skulle försöka äta upp oss...

Idag har vi vandrat runt på byn och mött hundar på olika vis och det har gått riktigt bra så förhoppningsvis så var det bara en dålig dag för oss och det kan ju alla ha har jag hört!

Skam den som ger sig, på lördag blir det tävling i Ljusdal och Bosse får hänga med och träna med mej.

Tillsist måste jag bjuda på den här:



Inte vet jag vad grannarna eldar med när det kommer sånna färger ur skorstenen???

Go kväll!