Fredag kvällen tillbringade jag med L & L på Helt Enkelt Bar & Kök. Den här gången blev det chevre med honung och fikon till förrätt och lammbiff men rotsaksmys och tryffelsås som varmrätt, underbart gott som alltid!
Sen gick vi på Heart Break och såg Electric boys, blev inte besviken där heller, de bjöd på gamla låtar som lockade fram lika gamla minnen... Några låtar från nya skivan bjöd de också på, musik som gör mej på bra humör med sköna basgångar och gitarrer, tycker till och med att de var bättre live än på skiva.
(Öhhh, skiva??? Menar Spotify... Apropå teknik, läste i veckan om 80-talet vs 2010, -80 kunde man inte hoppa för högt till musiken för då hoppade skivan, det finns många fördelat med digital musik! Å andra sidan så kunde man hoppa rejält om man som jag hade kassettband men vad ledsen jag blev om jag stoppade bästa blandbandet i en spelare som tuggade... Då blev det till att ta fram saxen, tejpen och blyertspennan och hålla tummarna för att man skulle lyckas pyssla ihop eländet.)
Vissa saknade dock paradnumret "För fet för ett ****", hahaha!
Lördagen var seg trots att jag var chaufför kvällen innan och bara drack vatten.
Var med dottern på dans dvs hon dansar och jag sitter utanför danslokalen och surfar eller läser en bok, rätt skönt! Emellanåt hör man hur de skrattar där inne, de har en mycket duktig "dansfröken".
Tog med mej Bosse på promenad i skogen, hade honom lös och det gick jättebra, han höll koll på mej men efter ett tag bestämde han sig för att gå på egen upptäcksfärd... Kvar stog jag med godbitar och pipleksak och kände mej rätt ensam. Funderade på om jag skulle vandra hem igen men valde att vänta och efter en liten stund dök en glad hund upp. Härligt tänkte jag, nu kan vi gå hem men då pep han iväg åt andra hållet... Suck... Men sen hade han utforskat klart och vi kunde knata hem.
Snälla mamma och pappa hade fixat tallris åt mej så jag pyntade lite och när jag ändå var igång så fixade jag adventsljusstaken, vi får väl se om den överlever julen.
Lite taskigt mot sambon kanske då han slagit vad med sin brorsa om vem som går ned mest i vikt till jul...
Efter lördagsmiddag och ett glas rött däckade jag i soffan, hårt liv ibland, (ni hör väl ironin?).
Idag blev det sovmorgon, städning och sen familjeträff med sonens klass. Fika, pyssel för den som ville och lek i gympasalen, trevligt och barnen var mycket nöjda efteråt.
Nu tror jag att det blir mys med Bosse, en kopp te och Twilight film nummer 3, kanske kan vara dags att se den nu när 4:an går på bio... Bättre sent än aldrig och det kan ju vara läge att passa på när sambon jobbar.
Idag är det den 16 november och på jobbet spelades kubb... Det var visserligen minusgrader men vintern verkar vara långt borta? Till advent tycker jag att det är lagom för den att komma hit!
Sen sist har vi haft kalas för vår tjej som fyllt 4 år.
Hurra, hurra, hurra, hurra!!!!
Här blir jag bjuden på låtsasfika av damen i fråga.
Har även hunnit med AMF fest, alltid lika trevligt. Så trevligt att min röst försvann igen. Åkte på kör trots att den högsta ton jag lyckades väsa fram låg på första notraden. Fick lyssna på de andra och läsa noterna istället för att sjunga men jag hade skoj ändå!
Har pyntat vår lilltoa också. Tycker att den påminner mer om ett dass än en toalett och då tillhör vissa detaljer. Hjärta på dörren har jag inte än men numer är ett besök där ändå lite kungligt om man säger så....
Mer än så bjuder jag inte på idag, har lite annat som måste hinnas med!
Mina blogginlägg är ju som ni märkt av varierande karaktär, känner att jag måste skriva om det här:
Under veckan har vi alla kunnat följa den tragiska historia som uspelat sig i min kommun där ett föräldrapar utpekats som pedofiler och deras barn omhändertagits. Efter många turer har föräldrarna bevisats vara oskyldiga och nu handlar det mesta i media om huruvida kommunen ska be dem om ursäkt eller inte.
Jag tycker man kan försöka sätta sig in i att vara ett barn i låt oss säga i 3-6 års ålder.
På morgonen blir jag som vanligt lämnad av min förälder vid förskolan/förskoleklassen, jag ser fram emot en dag med lek och andra aktiviteter ihop med mina kompisar och fröknar.
Jag är trygg eftersom mina föräldrar har skolat in mej så att jag i lugn och ro fått lära känna den nya miljön och de nya människorna....
Alldeles säkert så vet jag också att mamma eller pappa hämtar mig innan dagens slut och kanske jag även har en plan för vad som ska hända sen. Åka till mormor? Leka med mina saker på mitt rum? Gå till en kompis i kvarteret? Se på TV? Middag med familjen? Kvällsrutinen med tandborstning och sagostund?
Så blir det inte.
Någon annan hämtar mig. Vem? Känner jag den personen?
Jag får inte åka hem utan någon annanstans. Vart? Har jag varit här förr? Känner jag mig trygg här? Vet jag vart mina föräldrar befinner sig? Varför får jag inte ha kontakt med dem?
Främmande människor i främmande miljöer ställer främmande frågor.
Allt är nytt, jag ha inte mina saker, mitt rum eller någon av mina trygga vuxna mer.
Timmar, dagar, veckor av mitt unga liv går. Vad tänker jag? Hur mår jag? Vad tror jag har hänt med min familj och min släkt? Bryr de sig inte om mej mer?
Att vara detta lilla barn kan inte vara lätt. Det är inte lätt trots att man under sina få år i livet har vuxit upp i en trygg miljö med en bra grund som start i livet. Det kan defenitivt inte vara lätt om man dessutom är uppvuxen med någon form av övergrepps- eller missbrukarproblematik i familjen.
Är det verkligen att se till barnets bästa när man rycker dem ur deras rutin, vardag och därmed trygghet? Nu är ju jag ovetandes om huruvida barnen har fått gå kvar på sin förskola under tiden? Man kan ju alltid hoppas så att någon stabilitet funnits. Eller kanske de har haft någon släkting eller annan känd vuxen med sig under tiden? Man kan ju hoppas i alla fall...
Föräldrarna är det bästa de flesta barn har trots att i många fall föräldrarna inte är det bästa för sina barn...
Svåra frågor är det och just för att det är människor det handlar om så finns det inte heller en lösning på dessa frågor utan man måste som det så vackert heter "se till barnets bästa". Bakom varje namn på ett papper finns en människa med olika behov och känslor. Om den människan är stor eller liten spelar ingen roll.
Mordhot och påhopp är i mitt tycke fel väg att gå. Däremot kan man gärna lyfta diskussionen kring vad som är "för barnets bästa" och hur man praktiskt genomför det i vårt samhälle för tyvärr så finns det allt för många barn som av olika anledningar är i behov det.
Om man i det här specifika ärendet skulle dra slutsatsen att det faktiskt inte blev "för barnets bästa" så kanske det i alla fall kan vara på sin plats att be barnen om ursäkt?
Idag har jag och mina barn haft äran att få träffa en liten pojke på snart två veckor! Vilket mirakel det är! Jag kan sitta hur länge som helst och titta på de små, små, perfekta fingrarna, naglarna och öronen. Redan nu en personlighet och så välkommen hit, det mina vänner är en kille som kommer att få det som för honom är det bästa!
Ett par gånger om året händer det att jag tar fram fiolen och spelar en truddelutt men den brukar åka undan lika fort igen när jag inser att mina fingrar är allt för ringrostiga och det inte alls låter som jag vill att det ska.
Härom kvällen passade jag på när sambon tog Bosse på kvällsturen då jag vet att ingen av dem uppskattar mitt fiolspel. Dröm om min förvåning när Bosse glatt studsar in och kryper ihop bredvid mej i soffan trots att jag gnisslade på som mest men det blev en kort vila för strax föll han in i stämsång istället....
Han lät så lidande så där var det slutspelat!
Strax ska jag och en kollega åka på "Sjung för att må bra", en nystartad kör här i byn, jag är ingen sångerska men älskar musik och sjunger gärna för mig själv så det här känns både spännande och roligt! Har dock inte riktigt hittat min tappade röst men jag kraxar väl på ändå och hoppas att jag inte lockar någon att börja yla...
Sonen och sambon har åkt in till Läkerolen på Brynäsmatch och till sonens förtjusning så skulle årets Idol-gäng sjunga nationalsången.
Dottern står i full Pippimundering här bredvid och sjunger Sjörövar Fabbe medan hon väntar på mormor och morfar.
Massor av sång på gång alltså, ta en truddelutt du också vet jag!
Bor på en liten ort med min sambo samt vår son och dotter. Jag jobbar som fritidspedagog.
Började blogga då vi köpte Jack Russellvalpen Bosse sen har det rullat på...
